Livet på marken är inte lika lätt - Viveca Lärn

Elinor växer upp i en ljushylt familj där storasyster Karin är pappas favorit. Karin ska bli läkare, som pappa. Karin är begåvad. Karin förstår mer än Elinor, som inte ens kan läsa och skriva ordentligt.

Elinor är mörkhårig som en italienska, hennes mor stannar ofta i sovrummet och dricker sherry på grund av någon kärlek som lämnat henne och Elinor själv trivs bäst på hög höjd. Bara där kan hon tala med Gud, bara där hör han henne riktigt.

Zacke dyker upp som en virvelvind och förtrollar henne. Sedan följer livet efter.

Viveca Lärn tillhör mina favoritförfattare. Jag har olika författare för olika sorters upplevelser (i livet och för läsupplevelser). Viveca Lärn berättar för mig om människor som inte är så spännande, människor som är så ospännande att de blir de mest fängslande jag möter i litteraturen. Liksom Gardell tar hon sig tid att känna för den vanliga ovanliga människan, gör henne levande och berättar deras berättelser. Gardell är rå och hänsynslös i sin kärlek, Lärn är rar, omtänksam och vårdslös i sin. Jag älskar dem båda för det de berättar om människorna.


_________
Om jag tycker att du ska läsa boken?
-Ja! den är rar och oroande samtidigt.

Har du läst boken?
-Skriv och berätta vad du tyckte!

_________
/yrsa

Trainspotting - Irvine Welsh

Jag vaknar mitt i natten efter att ha läst mig till sömns. Rummet badar (i mitt sinne) i ett svettigt soldis, lakanen ligger (i mitt sinne) snurrade runt mig och min sambo. Tiden tycks (i mitt sinne) stå stilla, hänga i liften, dallra, gå bakåt. (I mitt sinne) finns det något lakoniskt över rummet, över oss. När jag ska beskriva den vakna drömmen slås jag av hur viktigt det var att vi båda var vakna och svettiga. Jag använder Cidade de deus som liknelse, men det som färgat min vakna dröm är boken jag läser: Trainspotting.

Ja, vad kan man säga? "En bra bok"?

Ja, det är det. Det är en förbannat bra bok. Läskig, helotäck, rolig och sorglig. Språket gör att mina stackars grammatiska tomtar går och lägger sig, mina drömmar blir svettigt feberlika, fyllda av svordomar och narkotika.

Vad den handlar om? Ja, det vette sjutton? "Några narkomaners liv och leverne?"
Men, de flesta av oss är ju redan bekanta med boken så den behöver väl egentligen ingen närmare presentation?

Boken är ett tidsdokument, en livsskildring, ett avskräckande exempel och lockande underhållning på samma gång. Och jag gillar den.

___________
Om jag tycker du ska läsa boken? (Och inte bara se filmen?)
- JA!

___________
Har du läst boken?
- Skriv och berätta vad du tyckte!