Det är återigen dags för "Ond trilling" att göra ett gästspel här på bloggen. Hon har läst Paul Auster i sommar, liksom jag själv gjorde för något år sedan. I mångt och mycket känner jag igen det hon skriver och även jag rekommenderar er alla Paul Auster!
_________________________
Book of Illusions – Paul Auster
Paul Auster förbryllar mig. Jag läste hans New York-triologi, där en man med sina fötter bokstaverar sig fram genom gatorna i superstaden, i gymnasiet. Sedan dess har fascinationen växt. Det har blivit fler verk läta, och jag har uppskattat alla, men jag lämnar dem med känslan av att det är något jag missar.
Austers böcker känns som ett pussel. Jag tycker mig ana återkommande mönster, men lyckas inte iktigt greppa dem. Det första mönstret jag tyckte mig se var att det alltid går käpprätt åt helvete för huvudpersonen. Ett händelseförlopp startar och snart finns det ingenting kvar att återvända till.
Men det finns ett ytterligare, glasklart tema; Auster skriver inte bara berättelser – han skriver OM berättelser. I Book of Illusions har huvudpersonen, David, förlorat hela sin familj i en flygplanskatastrof. Efter ett halvår får en gammal stumfilm honom äntligen att skratta igen och han börjar forska dess stumfilmsstjärna Hector Mann som försvann spårlöst på 1920-talet. En dag får han bud om att Hector inte är död utan lever och vill träffa honom.
Auster skriver om David. David skriver om Hector. Hector har gjort filmer som beskrivs minutiöst av Auster. David möter Alma som berättar om Hector. I Austers berättelsevärld trängs alltså flera olika storyrealms och taleworlds, lager på lager. Även berättelsernas världar rymmer berättelser och Auster visar upp dessa: trots att en film inte existerar i ”vår” värld kan man fortfarande ingående beskriva deras handlingar, kameravinklar och förmedlade känslor. Berättelserna i berättelsen ges lika mycket utrymme och omtanke som huvudberättelsen. Och det är detta som kanske orsakar min känsla av förvirring: historierna – både i Book of Illusions och i Austers samlade verk, länkas samman, vävs in i varandra. Därför går det heller inte riktigt att greppa dem. Jag önskar mig en tweedklädd litteraturprofessor som guidar mig igenom böckerna och visar mig de mönster jag missar. Men kanske är det just berättelsernas mångfald och storhet som gör Austers böcker så spännande och läsvärda!
______________________
Har du läst Paul Auster?
- Skriv och berätta vad du tyckte!
Läst något annat som du vill dela med dig av?
-Skriv en kommentar så publicerar jag som gästinlägg!
lördag 28 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar