Jag och sambon, som jag lånat boken av, diskuterar hennes berättelse. Vi sammanfattar diskussionen med att kalla hennes beteende, så som det beskrivs i boken, som något man gjorde på högstadiet. Man väntar på att "rätt person" ska komma till kaféet, man tolkar och analyserar. Man utsätter sig för de mest absurda situationer för att uppnå önskat resultat i dagens projekt. Omoget.
Hennes språk är naturligtvis klanderfritt, men innehållet är långtråkigt blablabla, sällan möter man en sådan självupptagenhet som i Rydbergs böcker, jag minns dessa tankar från när jag läste "Den högsta kasten" för några år sedan. Om små barn endast kan relatera till omvärlden via sin egen kropp - där av alla dessa saker som stoppas i munnen - kan Rydbergs relation till sin omgivning (som den beskrivs i bökerna) enklast beskrivas som barnsligt självupptagen och intrigerande långt över alla tillåtna gränser. Även om intrigerna bara finns i hennes huvud, vad vi stackars dödliga vet.
Vad boken handlar om? Det är mestadels en massa oavslutade berättelser som man aldrig riktigt får något grepp om, de liksom rinner undan - eller gömmer sig? - bakom det outhärdligt tråkiga försöket att "insinuera medelst uttalande av halva berättelsen". Vad händer egetligen? Det vet vi inte för allt verkar ske i hennes huvud och deckar-greppet räcker inte hela vägen fram, man måste avslöja mördaren för att lösa gåtan. Det är inte nog att säga att "detektiven fick till slut rätt i sina misstankar", ingen läsare kan följa med på en sådan resa.
Men det var bara vad jag tyckte. Vad tyckte du?
________________
Om jag tycker du ska läsa boken?
- Ja, jag vill gärna veta om den gav dig något och i så fall vad.
Har du läst boken?
- Skriv och berätta vad du tyckte!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar