Bokia runt på 90 dagar

Jag tänkte läsa mig igenom sommarens utbud av "Låna och Läs", Bokias "bokklubb" mellan datumen 7 juni-7 oktober. Böckerna som ska läsas är de som annonserades i den reklam som kom till mig i början av juni.

Först ut: Eskil av Gunilla Linn Persson.
Så vacker. Enkel att läsa, lätt att fortsätta tänka på. I sin renhet ett mästerverk, i sin rakhet så vacker.

Sen: Utrensningen av Sofi Oskanen.
Nog kunde man se vad som komma skulle, men det blev inte en sämre berättelse för det. Otäck, hemsk, fruktansvärd. Och skickligt berättad.

Tredje: Bumerang av Tatiana De Rosnay.
Frankrike och det känns. Våra minen bygger oss. Så vad händer när det vi minns inte är sanningen? Vad händer när historien bär på hemligheter? Vad betyder det när vi inte har några minnen alls, när en kär mor förpassas till glömska när ingen talar om henne och hennes barn inte kan minnas henne. Vad spelar våra minnen för roll för hur vi själva agerar idag?

Återigen: inga överraskningar, och är detta verkligen en bra översättning?

Fjärde: Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama.
Ska jag läsa nu, vi får väl se vad jag säger om den!

Välkomna

att lägga till böcker i läst!

Jag läser massor, men glömmer skriva om dem så bloggen behöver er!

/yrsa

Många böcker

Jag läste många böcker i jul, därför blir det en liten snabbis nu. Lämna gärna dina egna bokkommentarer från julklappshögen i en kommentar. Jag behöver ha påfyllning i förslagslådan. Menmen, här kommer snabbisen, är du beredd?

Bitterfittan - Maria Sveland. Läs den, alla. Läs den hårt!

Pappadagar i Råttans år - Daniel Möllberg. Kanske man också ska läsa. Det är ingen stor litteratur men den är riktigt rolig. "Lad lit" står det i baksidetexten. Så får ni själva lista ut hur hur den slutar...

nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson. Vacker skildring. Kanske lite väl förutsägbar ibland, men vacker ändå. Läs den. Men läs den lite försiktigt.

Jenny - Jonas Gardell. Hade så höga förväntningar och så var det inte mer än såhär?

Vi som aldrig sa hora - Ronnie Sandahl. Läs den. Läs den igen. Läs den igen. IGEN sa jag! Det här är, utan tvekan, den bok som berört mig mest de senaste åren. Så...läs den.


Se så, vilka böcker läste du?

/yrsa

Livet på marken är inte lika lätt - Viveca Lärn

Elinor växer upp i en ljushylt familj där storasyster Karin är pappas favorit. Karin ska bli läkare, som pappa. Karin är begåvad. Karin förstår mer än Elinor, som inte ens kan läsa och skriva ordentligt.

Elinor är mörkhårig som en italienska, hennes mor stannar ofta i sovrummet och dricker sherry på grund av någon kärlek som lämnat henne och Elinor själv trivs bäst på hög höjd. Bara där kan hon tala med Gud, bara där hör han henne riktigt.

Zacke dyker upp som en virvelvind och förtrollar henne. Sedan följer livet efter.

Viveca Lärn tillhör mina favoritförfattare. Jag har olika författare för olika sorters upplevelser (i livet och för läsupplevelser). Viveca Lärn berättar för mig om människor som inte är så spännande, människor som är så ospännande att de blir de mest fängslande jag möter i litteraturen. Liksom Gardell tar hon sig tid att känna för den vanliga ovanliga människan, gör henne levande och berättar deras berättelser. Gardell är rå och hänsynslös i sin kärlek, Lärn är rar, omtänksam och vårdslös i sin. Jag älskar dem båda för det de berättar om människorna.


_________
Om jag tycker att du ska läsa boken?
-Ja! den är rar och oroande samtidigt.

Har du läst boken?
-Skriv och berätta vad du tyckte!

_________
/yrsa

Trainspotting - Irvine Welsh

Jag vaknar mitt i natten efter att ha läst mig till sömns. Rummet badar (i mitt sinne) i ett svettigt soldis, lakanen ligger (i mitt sinne) snurrade runt mig och min sambo. Tiden tycks (i mitt sinne) stå stilla, hänga i liften, dallra, gå bakåt. (I mitt sinne) finns det något lakoniskt över rummet, över oss. När jag ska beskriva den vakna drömmen slås jag av hur viktigt det var att vi båda var vakna och svettiga. Jag använder Cidade de deus som liknelse, men det som färgat min vakna dröm är boken jag läser: Trainspotting.

Ja, vad kan man säga? "En bra bok"?

Ja, det är det. Det är en förbannat bra bok. Läskig, helotäck, rolig och sorglig. Språket gör att mina stackars grammatiska tomtar går och lägger sig, mina drömmar blir svettigt feberlika, fyllda av svordomar och narkotika.

Vad den handlar om? Ja, det vette sjutton? "Några narkomaners liv och leverne?"
Men, de flesta av oss är ju redan bekanta med boken så den behöver väl egentligen ingen närmare presentation?

Boken är ett tidsdokument, en livsskildring, ett avskräckande exempel och lockande underhållning på samma gång. Och jag gillar den.

___________
Om jag tycker du ska läsa boken? (Och inte bara se filmen?)
- JA!

___________
Har du läst boken?
- Skriv och berätta vad du tyckte!

Ashimas bok - Caroline Giertz

Gudinnan Asherah stiger ner till människorna för att leva bland dem. Hon förföljs av Guden Jahve och förälskar sig i ängeln Haniel, som stigit ner tillsammans med henne eftersom han älskar henne. Naturligtvis har hon något av sina krafter med sig och blir snart (ovetande om sin bakgrund) prästinna i ett tempel tillägnat henne själv. Man får följa hennes och Haniels liv på jorden, genom långa flykter, den trygga tillvaron på värdshuset de driver, avundsjukan hos Haniels älskarinna Dido och livet i templet. Jahve, Asherahs make, bunden av ett löfte att inte lägga sig i hennes jordeliv, gör vad han kan för att få henne tillbaka.


Sträckläser boken på en ledig fredag. Den är helt ok. Inte underbar, inte gripande, inte fantastisk men det är en behaglig berättelse. Vi känner igen moment från flertalet berättelser: Jesus, Ett drömspel,"stark kvinna går genom livet och utträttar underverk, ödmjukheten behåller hon trots folkets hyllningar", Den fula ankungen, Bibelns berättelser finns där, naturligtvis... Vi känner igen tillräckligt mycket för att hela tiden veta vad vi kan förvänta oss.

Jag blir dock besviken på några punkter. Först och främst, och detta är verkligen något som författare bör fundera mycket på: Man får inga svar. Vilket är helt OK om frågorna som lämnas svarslösa är av rätt karaktär. Att bara låta bli att knyta ihop säcken är ohyfsat mot sina läsare!

Det andra som gör mig besviken är den lite onödiga prologen. Här behöver författaren lita på att berättelsen kan stå för sig själv.




___________________
Om jag tycker du ska läsa boken?
- Ja, absolut. Den är, som sagt, behaglig.

har du själv läst boken?
-Skriv och berätta avd du tyckte!